måndag 2 juni 2014

Tyresta, 31 maj - Äntligen "Cape where?"!

För två år sen, när jag precis hade börjat geocacha tillsammans med min sambo Pain reaper så var vi ute i Tyresta nationalpark och naturreservat och tog nästintill alla cacher i det området. Nästintill... Vi stod på ena sidan Årsjön och trodde att vi skulle kunna logga cachen Cape where?. Det kunde vi inte. Riktigt frustrerade blev vi när sambon ropar "Jag ser den!"

Senare var sambon ute i Tyresta med sin bror och loggade den cachen... jag blev faktiskt lite sur, och fick honom att lova att följa med mig vid ett senare tillfälle.

I söndags kom det tillfället.

När vi nådde södra änden av Årsjön, så istället för att följa Sörmlandsleden som går längs med västra sidan av sjön vek vi av åt öster och följde sjöns östra kant. Vi följde en hel del små stigar men emellanåt fick vi hoppa från sten till sten eller gå i sankmarken. Som ni kan se på bilderna nedan var terrängen ytterst varierande, vilket inte är så konstigt med tanke på att vi emellanåt gick i utkanten av det branddrabbade området.
Sambon ledde vägen ända tills vi var i närheten av den plats där den gamla bron har gått över på det smalaste stället i sjön. Här stannade vi och jag kunde ta fram min Garmin, som nu har fått namnet T-rex. Föga fantasifullt, jag vet, men det slår Gary alla gånger.

Cachen var minst sagt enkel att finna, vilket är skönt när man har tagit sig såhär långt till fots. Ska man ta sig hit från Tyresta by kan man cykla längs med Bylsjöslingan tills man når skylten "Årsjön 2,3km", härifrån kan vissa duktiga mountain bike-cyklister fortsätta längs med Sörmlandsleden. Jag är inte en av de. När man sen når sjöns södra spets får man parkera cykeln och gå till fots ca 2 km. Jag hade ingen distansmätare på mig så jag kan bara uppskatta avståndet jag ser på kartan.
Den här bilden tog jag en av de första gångerna vi kom nära
vattnet vid Årsjön.
Här stannade vi och åt lite medhavd matsäck.
Inte mycket slår en sånhär utsikt medan man fikar.
Jag bad sambon ta en bild av mig mitt i myllan.
Häftigt hur träden kramat sig fast i berget och ser ut att
växa ut ur dem.
Vi såg en hel del spår efter bäver, här en avgnagd trädstam
men på andra ställen även "gångvägar".
Naturen är fantastisk.
Tog ett foto av TB:n jag lämnade i cachen,
den här grodan vill se vatten.
Helt fantastisk utsikt.  Här stannade vi en stund och åt
resten av matsäcken innan vi begav oss tillbaka hemåt.
Ser ni grodynglen?
Minst sagt varierande terräng,
såhär ser det ut i utkanten av brandområdet.
Vi hittade flera ben av en (troligtvis rätt så) nyligen avliden älg.
Här är den andra delen av käken några meter bort.
När vi hade nått Svartbäcken på vägen hem och såg att det var nästan 20 minuter tills vår buss skulle gå (härifrån kan man ta buss 807 till Gullmarsplan, men vi skulle ta buss 834 mot Handenterminalen då den går förbi utanför oss) så bestämde jag mig för att försöka logga en annan cache som gäckat mig ett bra tag: Svartbäcken. Jag fann den (yeay!) men den visade sig vara i uselt skick. Jag lyckades logga den på en pappersbit som lagts in i en mindre burk av tidigare cachare. Originalloggen var inte bara dyblöt utan även möglig.

En härlig dag ute i det fria, för mig blir det inte mer romantiskt än så. Den här cachen (Cape where?) var defintivt värd "mödan".

Happy hunting!
/Skogsmusan

fredag 30 maj 2014

NVH - Norra Västerhaning Power trail, 29 maj - en långpromenad med gitte.m och barnvagn

Var är Skogsmusan? Ser ni mig?
Äntligen var det dags för oss att ta oss an vår andra trail - båda två har vi faktiskt gått nu under maj månad. Den här månaden har varit mer händelserik än de senaste två åren tillsammans, iaf för mig. Två walking/power trails och ett geocachingevent. Undrar vad jag ska ta mig an nästa år när jag fyller 30? O_o
Kanske en 5/5:a*? Kanske om jag hittar en som går att ta med båt eller anna utrustning så att jag slipper höjder...
Den här granen såg vi, och tyckte synd om, alldeles i början av
promenaden. Ser ni den?
Föga anade vi hur mycket vi skulle komma att avsky granar...
Den här gången var vi väl förberedda, både med kläder, matsäck och massor av vatten. Sist vi var ute tillsammans, när vi gick VHWT var vi ute i tio timmar och även om denna trail hade färre burkar så förväntade vi oss en tuffare terräng och tuffare burkar. Tuffare burkar? - Ja. Tuffare terräng? - Eh, njaaa... Sen jag gick/cyklade denna sträcka sist så har de lagt om gångbanan, jag gissar att de har "handikappanpassat" den såsom man gjort med Maxislingan runt Nedre Rudasjön i Handen.

Vi tog det rätt så lugnt. Vi var ute i nästan precis 8 timmar (från att vi gick av pendeln i VH till att vi satte oss och väntade på bussen hem vid Hanvedens busshållplats) och gick totalt 13 km. Vi lyckades logga alla 33 brukar, tack vare min GC-frugas envetendhet och djävlar anamma. Jag gick hem med en TB och gitte.m gick hem med en trött, men nöjd, dotter.

Hela rundan var definitivt barnvagnsvänlig, om man är två så att en kan göra några avstickare till skogs.
Redan från början blev det många träd som skulle kollas,
det kunde ju finnas en kamouflerad cache nånstans...
Lilla M hittar sin allra första skatt!
... och här får hon hjälp av sin mor med att logga.
Vi pausade på Åby ängar och tog en fika.
Lilla M ville sitta i knät och få hjälp av (och på)
med skorna när vi satt på picknick-filten.
Promenadvägen var ungefär såhär trolsk stora
delar av vägen. Riktigt mysigt faktiskt.
Här hittar lilla M ännu en cache, och nu började hon verkligen
förstå vad det är vi egentligen håller på med...
Och att man ska låta burkarna ligga kvar i skogen.
Och sen ville hon naturligtvis ha Skogsmusans
hjälp att ta sig igenom terrängen.
När vi var halvvägs tillbaka, d v s när vi hade
ungefär 1/4 av burkarna kvar började vägen
se ut såhär...
Jag beundrar verkligen gitte.m som kämpade
med vagnen.
Loggade cacher, alla barnvagnsvänliga
NVH#01 Tågbron, NVH#02 Gamla infarten, NVH#03 Hundens park, NVH#04 Björnens park, NVH#05 Älgdalen, NVH#06 Åbyskolan, NVH#07 Åbylundsskogen, NVH#08 Åby ängar, NVH#09 Ängarna, NVH#10 Stumpen, NVH#11 Grillat, NVH#12 Skövlingen, NVH#13 Trollskogen, NVH#14 Double rocks, NVH#15 N i morse, NVH#16 76:an, NVH#17 Lilla röset, NVH#18 Dåntorpsskogen, NVH#19 Vilse i berget, NVH#20 Korsningen, NVH#21 Vilse igen, NVH#22 Ängarna igen, NVH#23 Vallgravarna, NVH#24 En camo-micro i skogen?, NVH#25 Varning för motorer, NVH#26 Varning för motionärer, NVH#27 Stumpen 2, NVH#28 Vajert, NVH#29 Lillebron, NVH#30 Rötter, NVH#31 Börja motionera, NVH#32 Storebron & slutligen NVH#33 Delta 20.
En härlig syn när jag hade loggat alla cacherna på nätet på kvällen.
*5/5:a syftar till 5:a i svårighetsgrad och 5:a i terräng av 5 möjliga. 5:a i terräng innebär klättring, dykning eller att man på annat sätt måste ta sig fram till cachen genom att använda specialutrustning.

Happy hunting!
/Skogsmusan

Från Annedal till Karlberg, 27 maj - En promenad efter jobbet.

Jag jobbar i dagsläget i Sundbyberg/Bromma och ibland när jag har lite extra tid över efter jobbet och vädret lockar till burkjakt så promenerar jag från Sundbyberg till Karlberg, där jag sen tar pendeln hemåt.
Den här soliga tisdagen slutade jag tidigt och eftersom att jag visste att jag skulle jobba sent på onsdagen så bestämde jag mig för att unna mig lite burkjakt.

Jag följde kustlinjen hela vägen och gjorde inte många avstickare, tanken är ju att jag ska kunna ta den här vägen lite fler gånger och fortfarande ha burkar kvar att logga. Den här gången försökte jag mig på fyra stycken, varav två som jag bommat på tidigare - och även bommade på nu.

Först på tur stod Skonerten Constantia, en riktigt fin båt som påminner mig om Ariel som brukar ligga i Dalarö hamn. När jag passerade båten höll inte mindre än fyra personer på att måla, slipa, fixa och dona inför den här säsongens båtturer. Man kan tydligen ta en tur med henne om man betalar för sig.
Constantia
Under tiden jag väntade ut några förbipasserande latte-pappor
njöt jag av denna underbara utsikt.
Jag har någon skum svaghet för träd.
 Mördarslottet stod näst på tur, men här bommade jag för andra gången i år. Den här gången fick jag dock ett hum om var cachen kunde vara lokaliserad, men jag hörde lite för många för skumma ljud från platsen för att våga mig på det utan handskar.

Dagens avstickare blev till Guldporten. Och jösses vad uppförsbacken var värd utsikten och synen av detta underbart vackra konstverk.
Här stannade jag för en fruktpaus.
Det är så synd att höjder aldrig riktigt kommer till sin rätt på foto.
Guldporten!
Och så ett träd igen. Såg denna på vägen ner igen.
 Efter ytterliggare några kilometers promenerande var det dags att leta efter Djurparken. Och visst fann jag den och djuren, men bommade även här på cachen! Igen!
Efter en stunds letande började jag inse att jag nog letade på fel nivå. Och nu, i skrivandets stund så kollar jag på ett foto bland loggarna och inser att jo, jag hade rätt. Men jag vette sjutton om jag kommer till rätt nivå till fots...?
Ser ni djuren?
Båda de cacherna jag fann på denna promenad är barnvagnsvänliga, även om backen upp till Guldporten kräver en hel del arm- och vadmuskler.

Happy hunting!
/Skogsmusan

måndag 26 maj 2014

Kärrtorpsspåret, 25 maj - med Linda bland myrorna

Jag, Skogsmusan till vänster och Linda (Liana86) till höger.

Ja, fy vad det var myror i den skogen! Flera gånger tog jag chansen att säga "varsågod" när Linda erbjöd sig att få fram en cache. Tror aldrig jag har behövt springa på plats så mycket som under den här rundan.

Karta över Nackareservatet.
Vi tog som sagt tunnelbanan till Kärrtorp och sen gick vi till fots mot Kärrtorpsspåret, som på kartan ovan är prickat i blått. På vägen dit tog vi två cacher som helt enkelt låg på vägen. Den första som hette Björkhagen eller Kärrtorp? var en oerhört enkel cache att finna, vilket boostade självförtroendet lite och kändes jättebra såhär i början av eftermiddagen.

Nästa var lite klurigare, mest för att korrdinaterna var riktigt förbryllande. Sen fastnade vi nog också alldeles för mycket vid namnet Understenshöjden. När vi till slut hittade den var den på en plats vi nog aldrig hade kommit på att leta på. Jag fann den av ren slump.
Men det här cachen var mer än bara en låda, den gav en inblick i något som jag inte hört talas om sen jag läste Miljöteknik - Ekobyn i Björkhagen (som tydligen heter Understenshöjden). Jag minns den i samband med ett projektarbete. Byn byggdes 1996 och firade således 10 år när jag läste Miljöteknik. Det var rätt intressant att nu få veta lite om hur utfallet blivit, t.ex. att man tyvärr inte har lyckats hålla energiförbrukningen så pass låg som man från början hade hoppats.

Efter detta var vi nu äntligen påväg in i reservatet. Jag hade aldrig varit i den här delen tidigare och hade således aldrig gått denna slinga förr. Jag blev lite besviken på att det var en såpass bred gång- och cykelbana, men jag blev inte direkt överraskad, när jag tänkte efter så påminde den om spåret i Lännaskogen. Och jag antar att båda dessa har, precis som Maxi-slingan runt Nedre Rudasjön (Rudans naturreservat), handikappanpassat - något jag naturligtvis är för. Det fanns ju mycket skog att vandra i vid sidan av och runtomkring för den som vill gå lite mer off trail. Såg även några cacher på kartan som troligtvis (och förhoppningsvis) ligger lite mer off trail.

Kärrtorpsspåret är en slinga på 10 + 1 cacher. 10 traddar (traditionella cacher) med ledtrådar som ska hjälpa en att räkna ut koordinaterna till en finalmyst (mystery cache). Nu hade vi lite otur, en av traddarna hade en nyligen bytt loggremsa som saknade ledtråd/kod. Så när vi skulle räkna ut koordinaterna till mysten fattades en siffra, och med tanke på antalet alternativ det gav för slutmålet så valde vi att testa EN men där fanns inget så då gav vi upp - för den här gången. Jag skrev i den aktuella traddens logg på nätet att koden saknades och gjorde även en notis på mysten på nätet att en av koderna var borta. Jag övervägde att göra en Need maintenance-logg på mysten men jag tänkte att förhoppningsvis fattar CO ändå att något är galet. Kan ju faktiskt vara så att den koden inte behövs och att det är vi som missuppfattat något. Jag hoppas på någon form av reaktion så att vi kan försöka på nytt med den mysten jag och Linda.

Loggade cacher denna dag:
Björkhagen eller kärrtorp?
Understenshöjden
Kärrtorpsspåret #1
Kärrtorpsspåret # 2
Kärrtorpsspåret # 3
Kärrtorpsspåret # 4
Kärrtorpsspåret # 5
Kärrtorpsspåret # 6
Kärrtorpsspåret # 7
Kärrtorpsspåret # 8
Kärrtorpsspåret # 9
Kärrtorpsspåret # 10

Vi valde att ta cacharna i spåret i "rätt ordning", d v s vi började med # 1 och avslutade med #10.
De första två som inte hörde till spåret var definitivt barnvagnsvänliga. Kärrtorpsspårets cacher är barnvagnsvänliga om man håller sig till spåret och om man är två så att en kan gå in åt sidorna och leta efter cacharna. De flesta är rätt nära spåret, men det kan vara bra att ha någon med så man kan släppa vagnen med blicken och sätta på sina GC-ögon.

Här står jag under ett träd bakom
Understenshöjdens Ekoby. Riktigt fint
promenadstråk längs med Kärrtorps IP.
Happy hunting!
/Skogsmusan

fredag 23 maj 2014

Om mig - en uppdatering

Jag fick nyligen en välgrundad kommentar om att min information om mig själv inte riktigt stämmer länge. Jag har till dags dato loggat lite fler än 83 cacher, mer bestämt lite drygt 200, men jag föredrar fortfarande kvalitet före kvantitet. Jag beger mig fortfarande hellst ut efter en eller två cacher långt in i en skog eller som har något jag gillar. Jag har t.ex. några favorit CO (cache owners) vars cacher jag kan bege mig långväga till när tid och möjlighet finns. Jag tycker också om cacher som tar mig till sevärdheter eller utsiktspunkter som jag annars helt skulle missat.
Jag har nog ett större intresse för multicaches nu än för ett år sen och beger mig gärna ut efter flerstegs multi som kräver lite benmuskler och tid.

Ett undantag som bekräftar regeln om kvalitet framför kvantitet är nog när jag emellanåt beger mig ut tillsammans med gitte.m, vi gick nyligen vår allra första Walking trail och har planer på att gå ytterliggare en i samma område.

Det var nästan ett år sen jag skrev ett inlägg om mig själv och sen dess har jag lagt ut lite fler cacher i min Hundvänliga serie och har flera på gång. Jag har även varit med på och loggad min första event-cache. Det får nog räknas som det senaste årets största milstolpe. Jag hade riktigt trevligt och lärde mig oerhört mycket, bl.a. om hur man kan ta sig an en mystery cache man fastnat på. Jag har ännu inte lyckats lösa någon av de jag fastnat på, men skam den som ger sig.

Mitt geocachingnamn är Skogsmusan, det är med det namnet jag signerar när jag loggar cachar. Det är också det du ska söka på ifall du vill lägga till mig på geocaching.com.



Hoppas vi ses i skogarna eller på webben!
Happy hunting!
/Skogsmusan

torsdag 22 maj 2014

Tullinge, 21 maj - Första gången för Linda!

Jag blir alltid lika glad när någon av mina vänner visar intresse för geocaching. Det är ju en sån underbar hobby. Man får vara ute, hela dagar om man vill. Man får frisk luft och motion (iaf vi som promererar eller cyklar för att vi inte har bil - och för att det är kul och skönt!).

Linda och jag har pratat några gånger om att bege oss ut tillsammans, och nu blev det äntligen dags. Hon har utsett mig till sin geocache-lärare, vilket passar mig alldeles utmärkt.
Den här första gången gav vi oss ut en eftermiddag i hennes hemort Tullinge.

Först letade vi efter Tullingeberg construction, men där gick vi bet. Det kändes som om vi var helt fel ute då terrängfaktorn va angiven som 1,5 medan det kändes som om vi snarare befann oss på 2,5. Efter den begav vi oss mot Tullingeberg, där vi också gick bet. Vi letade och letade, men även här känds terrängfaktorn för lågt satt och förutom en åskledare fann vi ingenting. Sen kollade vi på kartan efter nästa närmaste att ge oss efter. Då vi såg att även Tullingeberg slope var utlagd av samma CO som föregående två och denne "omaster" helt klart inte tänker som oss så letade vi vidare efter någon av en annan CO.

Vi bestämde oss för Järnåldersgravarna, Iron age grave field, och med gott mod satte vi av till fots.
Vi bestäme oss för att komma från det håll som vi tyckte såg bäst ut på kartan, vilket innebar en hel del klättring. På vägen därifrån fann vi en enklare stig, naturligtvis.
Fann vi den då? Jajamensan! Linda fann sin första cache! Wohoo!
(Men jag tjooade nog mest tror jag.)

Linda med sin första funna cache!
Efter den första cachen kände vi att vi var igång på riktigt. Men vi hann bara en till innan klockan slog kvart i sju och magen började kurra. Näst på tur blev Bron vid ån. Här visade GPSen helt galet, både iPhonen och min Garmin så vi fick ta en ny titt på terrängfaktorn då ingen ledtråd fanns. Med hjälp av terrängfaktorn, och en hel del erfarenhet från min sida, fann vi snart även denna.

Utsikt över dammen.
Utsikt över ån.
Alltid lika glada Skogsmusan.
Alltid lika coola Linda.
Nästa gång vet vi inte vart det bär, men det blir snart! Linda is hooked!
Happy hunting!
/Skogsmusan


lördag 17 maj 2014

Bokbytarevent, 16 maj - bilder på olika TB och coins

Fyra av de spårbara objekten hade följt med en av eventdeltagarna till Kina och tillbaka. Tydligen var varenda cache i Kina alldeles för liten för att rymma ens ett litet coin, eller den söta groda som jag tog med mig hem för att lägga i en cache så snart jag kan.




Denna har åkt långväga, undrar vad det står.


Den här TB'n har optimistiska ägare i Tyskland
som hoppas att den ska finna sin väg tillbaka
samma vecka varje sommar för att gå på
festival.  Lycka till!

Den här sötingen har vart i Kina och fick
åka vidare i min väska.
En sån här skulle man haft...
Vänskapscoin.

Om jag säger "Det"... ;)





Den här, som många andra TB's, var privat
och sitter alltid fast på sin ägare MrsL-66.
Den här kan man ju försöka flytta om man vill,
ja ni ser rätt det är en tatuering.
Den här var ju bara för söt!
Klassisk.
Den här ville visst besöka såna platser att den kan se stjärnorna.

Det fanns med andra ord mycket att se. Eftersom att det var ett bokbytarevent och inte ett TB-event så kanske jag borde fotat alla böcker, men nääää.... jag nöjde mig med de jag själv fick hem. Det fotot såg ni i slutet av föregående inlägg.

Happy hunting!
/Skogsmusan